Åls stenhus är en ruin av en medeltida borg vid sjön Roxens norra strand. Borgen var sätesgård för ätten Gren, som på 1500-talet övergav borgen för det som kom att bli Grensholm slott.
Kort om Åls stenhus och dess historia
Åls stenhus, även refererat till som Aal, är en historisk plats rik på medeltida arv belägen i Vånga socken vid den norra stranden av sjön Roxen i Östergötland. Platsen domineras av de imponerande resterna av en borgruin som stått som vittne till Sveriges förflutna, sträckande sig från unionsstrider till adelns maktkamper.
Historien om Åls stenhus tar sin början i det tidiga 1400-talet när det tjänade som sätesgård för Sten Haraldsson Gren. Under denna period var Sverige en del av en union med Danmark-Norge, en tid som kantades av inre stridigheter och skiftande lojaliteter bland den svenska adeln. Åls stenhus var en scen för denna turbulens, speciellt noterbar när Magnus Gren, Sten Haraldssons son och en medlem av riksrådet, bytte sida i den politiska konflikten och stödde danskarna.
Under 1500-talet genomgick Åls stenhus betydande förändringar. Gården flyttades från sin ursprungliga plats till där Grensholms egendom nu står, vilket även innebar ett namnbyte för egendomen. Den arkitektoniska strukturen på den nya platsen inkluderar ett kapell som utgör delar av den omstrukturerade byggnaden från samma århundrade. Denna tid markerade inte bara en fysisk omlokalisering av gården utan också en fortsättning på den adeliga traditionen och förvaltningen av egendomen.
Arkeologiska insatser under 1900-talet har gett insikter i stenhusets ursprungliga utformning. Bottenvåningen är delvis bevarad och visar upp en uppdelning i två huvudrum, med indikationer på att det västra rummet kanske var ytterligare delat. Detta ger en uppfattning om borgens storhet och dess funktionella utrymmen under medeltiden. En särskild del av byggnaden, en flygel i nordväst, är nu bara representerad av en ensam murrest.
Åls stenhus ansågs vara en försvarsanläggning, strategiskt placerad på en höjd på en udde vid Roxen. Dess läge och konstruktion tyder på att det var designat för att erbjuda skydd och säkerhet under osäkra tider. Vid ett räfsteting år 1413 bekräftades borgen att vara en frälsegård, vilket betyder att den var en privat ägodel och inte underställd kronan.
Trots att inga direkta strider är dokumenterade vid Åls stenhus, återspeglar dess historia en epok då fejder och territoriella tvister var vanliga bland den svenska adeln. C.F. Broocman, i sin ”Beskrivning öfwer Östergötland” från 1700-talet, beskriver hur adeln under sådana tider sökte tillflykt i sina högt belägna slott.
I modern tid har Åls stenhus fått ny uppmärksamhet genom vård- och restaureringsprogram. År 1995 genomfördes en omfattande restaurering av den murade ingången, vilket återskapade en fysisk länk till dess förflutna och gjorde det möjligt för besökare att få en bättre förståelse för dess historiska betydelse. Även om mycket av borgens tidigare prydliga struktur förblir ett mysterium, fortsätter de kvarvarande ruinerna att vara ett fascinerande studieobjekt för både historiker och allmänheten.
