Om du har en stund över och vill njuta av vackra byggnader från decennierna kring förra sekelskiftet är denna promenad för dig! Från Linköpings centralstation, genom järnvägsparken, längs Vasavägens ståtliga stadspalats upp till Stora teatern och tillbaka på andra sidan. Promenaden är ca 1 km lång så passar perfekt om du vill sträcka på benen under ett lite längre tågbyte.
Kartan visar ett förslag till väg och mer information om de olika husen finns längre ner på sidan.
Linköpings centralstation (1872)
Byggt: 1871-1872 Arkitekt: Adolf Wilhelm Edelsvärd (1824-1919)
Järnvägsparken och järnvägsavenyn
När järnvägen och dess stationer växte fram under andra halvan av 1800-talet var det en självklarhet att varje järnvägsstation hade en storslagen och imponerande park. Den skulle visa staden från sin bästa sidan, locka med skönhet och kultur, samt verka folkbildande. Vackra parker sågs som ett sätt att inspirera människor till att själva nyttja sina trädgårdar bättre, på ett sätt som både smyckade deras närmiljö och gav mat. De hade inte bara ettåriga sommarblommor som idag, utan ofta gott om fruktträd, bärbuskar och örter.
SJ hade egna plantskolor, växtdepåer, försöksodlingar och trädgårdsmästare. Svenska järnvägsparker var så beundrade att de vann priser i internationella trädgårdsutställningar och tidningar världen över skrev om dem.
Järnvägsparkerna var en viktig del av stadsbilden i över 100 år och utvecklades med trender och samhällsklimatet. Från slingrande gångar, bersåer och sommarblommor i dekorativa mönster i de äldsta parkerna, via perenner och blommande buskar som schersmin, syren, fläder och buskrosor runt sekelskiftet, till 30-talets folkliga parker med gräsmattor för lek och gemenskap, soffor, dammar och endast växter som vem som helst kunde få tag på såsom dahlior, begonior och petunior.
På 1960-talet tog en extern konsult över rollen som SJs trädgårdsdirektör och 1973 lades all trädgårdsverksamhet ner. Det sågs inte längre nödvändigt med parker runt stationerna och allt fokus lades på så effektiva transporter som möjligt. Nästan alla parker ersattes med parkeringar eller bussterminaler och idag finns få järnvägsparker kvar.
I Miljonpalatset fanns några av Linköpings absolut flottaste och modernaste lägenheter, med utsikt över den då storslagna järnvägsparken och gångavstånd till både centrum, järnvägsstationen och hamnen.
Byggt: 1897-1898 Arkitekt: Janne Lundin (1858 – 1923) Stil: holländsk och dansk renässans med inspiration från Bünsowska huset på Strandvägen i Stockholm
Hypotekshuset (1908), Klostergatan 12
Byggt: 1907-1909 Arkitekt: Werner Northun (1865-1936) Stil: nationalromantik och nybarock
Hus för Östergötlands läns hypoteksbank.
Mannen och hans genius (1944)
Staty på Raoul Wallenbergs plats.
Skulptör: Ivar Johnsson
En tävling hade utlysts för ett monument över Arbetets triumf, där denna staty av Ivar Johnsson vann.
Strykjärnet (1913), Engelbrektsplan 1
Byggt: 1912-1913 Arkitekt: Axel Brunskog (1878-1946) Stil: nationalromantik
Stora teatern (1903), Vasavägen 10
Byggt: 1902-1903 Arkitekt: Axel Anderberg (1860-1937) Stil: jugend
Brandstodsbolagets hus
Arkitekt: Werner Northun (1865-1936), som också ritade Hypotekshuset Stil: jugend
Lithografen (1905), S:t Larsgatan 9
Byggt: 1905 Arkitekt: Pihlström & Eklund i Norrköping Stil: jugend
Överstehuset (1890), Järnvägsgatan 8
Byggt: 1889-1890 Arkitekt: Janne Lundin (1858 – 1923), som också ritade Miljonpalatset Stil: nyrenässans
Huset fick sitt namn efter översterna Gadd och Reuterswärd som bodde i huset.
Kring Linköping hittar du många gårdsbutiker med allt som odlas runt om på slätten. Du hittar allt från stora gårdsbutiker till småskalig odling och uppfödare som säljer i säsong.