Den smalare och längre ingångarna till Sätragruvan
Rätt nära landsvägen mellan Skärblacka och Finspång ligger spåren av Sätragruvan, ett rätt populärt utflyktsmål med sitt stora gruvbrott och svavelgula vatten. Idag lockar Sätragruvan många som gillar udda utflykter, historia och geocaching.
Vi hade väldigt roligt med att gå runt och upptäcka detaljerna kring gruvan och anrikningsanläggningen. Det finns massor med spår av gruvdriften utspridda i trängen runt de två platserna. Vi var här våren 24 då det var rätt blött i marken, men det gick att gå runt blöta partier av ridvägen mot gruvorna, och på hygget mellan gruvan och anrikningsanläggningen var det tort på de gamla stigarna som en gång gick genom skogen.
Sidan med gruvgångarna vätter mot ett kalhygge och har två stora gruvgångar med svavelgult vatten osande ur. Stollgångarna leder in till gruvtaget med skarpa färggranna kanter.
En av ingångarna till Sätragruvan med et svavelgula vattnet
På grund av rasrisk är det bäst att hålla sig utanför gruvan, men den går att se bra ändå. Runt karmen går det en stig och det finns ett staket så du inte ramlar i. Var lite försiktig. När vi var här hade träd fallit över stigen och staketet plus att vissa pålar inte satt fast ordentligt.
En bit från gruvan ligger det gamla anrikningsverket som bestod av flera byggande. Ruinerna är i stort övervuxna men betongfundamenten sticker upp ur vegetational.
Här finns gott om platser som gör sig väldigt bra på foto.
Sätragruvan sett från stigen runt karmen av brottet
Kort historik om Sätragruvan
Under första världskriget startade AB Kis gruvverksamheten i Sätra, med ambitionen att bryta svavelkis för pappersmassaindustrin. Cirka 80 personer arbetade där, och företaget byggde bostäder för arbetarna, med planer på att etablera affär, bank och apotek. Många bönder fick också extra arbete med transportuppgifter.
Malmen från gruvan bearbetades vid det nuvarande ruinområdet, där den krossades och sedan renades från oönskade stenar med hjälp av vatten från sjön Glan. Svavelkisen lastades sedan på tippvagnar för transport till järnvägen vid Doverstorp. Dock, trots stora ambitioner, misslyckades projektet på grund av ineffektiv bearbetning och för stora förluster av svavelkis.
Sätragruvans anrikningsverk.
Efter första världskriget var svavelkis inte längre efterfrågat och AB Kis gick i konkurs. Ett nytt försök att utvinna rödfärg från malmen misslyckades också, och 1922 såldes hela området, inklusive Sätra gård. Stora delar av anläggningarna lämnades åt sitt öde.
Det finns en yta att parkera vid bommen till en av vägarna in mot gruvan, det är ingen officiell parkering men det finns gott om plats. Platsen finns på kartan nedan, och är ungefär vid avfarten mot Sätra naturreservat.
Från Bommen är den snabbaste vägen till gruvgångarna att svänga vänster strax efter bommen. Efter ett tag kommer du ut på ett kalhygge och kan se gruvorna till höger. Det finns stigar att gå på genom hygget som tar dig mellan gruvgång, karmen på brottet och sen vidare till anrikningsverket.
När vi var här var det blött i marken, men det var fortfarande rätt lätt att a sig fram längs stigarna. Stigarna var däremot rätt svåra att se på håll. Stigarna finns med i kartan nedan och de stämde rätt bra med verkligheten då vi var där.
Lämna ett svar