Kvillingeförkastningen reser sig över 100 meter över slätten och erbjuder underbar utsikt och tre fornborgar att besöka.
Uppe på förkastningen finns det tre rundslingor som kan vandras var för sig eller som en längre vandring. Du kan också vandra hela vägen från Svartinge till Jursla via anslutningsleder.
Längst till väster går Skärlötaleden som är på strax under 2 km om du börjar vid parkeringen nära Skärlötaborgen. Den här leden går i en slinga runt fornborgarna Skärlötaborgen och Moteklint. Det går också att vandra vidare till Svartinge från Moteklint (eller börja i Svartinge).
Den mellersta rundslingan är Torsklintleden som är strax under 4 km och börjar vid någon av de två parkeringarna nära Lida, vi rekommenderar parkeringen närmas Lida som är störs. Det går också en led mellan Skärlötaleden och Toresklintleden som är runt 300 meter lång. Leden passerar fornborgen Torsklint och ytterligare en utsiktsplats. Är du äventyrlig så finns det dessutom en 6 meter lång grotta att utforska nära Torsklint.
Den östra rundlingan heter Jurslasleden och är på strax över 3 km om du börjar vid Leda. Du kan också ansluta till Jursla gammelskog rundslinga via den 1 km långa anslutningsleden, och om du vill vörja eller sluta vid Lillsjöns badplats (Jursla) parkering så är det ca 1,5 km mellan rundslingan och badplatsen. Om du vill stanna och grilla, eller övernatta, så finns det ett vindskydd vid Lunnsjön som ligger längs rundslingan.
Om Kvillingeförkastningens naturreservat
Kvillingeförkastningen naturreservat
Kvillingeförkastningens naturreservat är ett intressant utflyktsmål på grund av sina branta klippor och biologisk mångfald. Förkastningen är sydvänd och höjer sig i vissa delar 100 meter över slätten, vilket ger upphov till olika naturtyper.
Uppe på toppen av förkastningen finns tre fornborgar från Järnåldern: Torsklint, Skärlötaborgen och Moteklint. Dessa platser ger viktig historisk kontext till områdets naturvärden och är troligtvis rester av försvar eller tillflyktsorter för människorna som levde där under järnåldern.
De magra hällmarkstallskogarna är exempel på skogar som växer på områden med lite eller ingen jord, där tallen dominerar på grund av det ogästvänliga underlaget. Ekbrantskogen är en skogstyp som växer på sluttningar – i detta fall bergets sydsluttningar – och är ofta mager på grund av brantens uttorkande effekt och tunna jordlager.
I foten av branten finns det bördigare ädellövskogar, sumpskogar och äldre blandskogar som erbjuder en näringsrikare miljö. Dessa skogstyper och den omgivande miljön har lämnats i stor utsträckning orörda, vilket gynnar den biologiska mångfalden. Det finns många ovanliga arter, bland annat lavar, insekter och vedsvampar som ekspiklav, reliktbock och apelticka. Döda träd och hålträd bidrar till att området är attraktivt för en rad olika fågelarter, såsom mindre hackspett och skogsduva.
Fornborgen Moteklint är en gammal fästning som täcker ett område på ungefär 160 meter i längd och 80 meter i bredd, vilket sträcker sig från västnordväst till östsydöst. Det som gör denna plats speciell är en gammal stenmur samt rester av murer längs med en del av borgen, samt en stor klippa som bildar en naturlig vägg på ena sidan. Tillsammans skapade dessa konstruktioner en gång i tiden ett skydd för de som bodde där.
Muren och de andra murbitarna är tillsammans cirka 50 meter långa. På den västnordvästra sidan finns det en lång mur, ungefär 35 meter, som är mellan 2 till 3 meter bred och ungefär 20 till 50 centimeter hög. Den är byggd av stenar som är mellan 10 till 50 centimeter stora. Dessutom finns det delar av muren i väst och västsydväst som är placerade mellan stora klippor och dessa är mellan 4 till 7 meter långa, 50 centimeter till 1 meter breda och 20 till 30 centimeter höga, gjorda av stenar som är mellan 30 till 60 centimeter stora.
Skärlötaborgen är en gammal fornborg som sträcker sig över ett område på ungefär 140 meter i längd och 60 meter i bredd. Den ligger på en kulle med ganska branta sidor runt omkring, vilket gjorde den till en svår plats att nå för ovälkomna gäster.
Det som finns kvar av borgen idag är delar av murar i nordväst och sydöst, som sammanlagt är ungefär 90 meter långa. Dessa murar är inte hela längder utan består av kortare bitar som sträcker sig mellan stora klippor. Dessa bitar varierar i längd från 3 till 20 meter, men de flesta är mellan 5 till 10 meter långa. Murarna är mellan 50 centimeter till 2,5 meter breda och 20 till 60 centimeter höga. De är byggda av stenar som är staplade på varandra i ett till tre lager utan något bindemedel (kallmurade), vilket var en vanlig teknik förr i tiden. Stenarna är mellan 20 centimeter till 70 centimeter stora, med några få som är ännu större, upp till 1 till 1,5 meter.
En intressant detalj är att det finns en ingång på den sydöstra sidan av borgen som är 2 meter bred. Liksom många gamla konstruktioner har delar av muren fallit samman över tiden.
Torsklint fornborg är en gammal fästning som mäter ungefär 110 gånger 90 meter. Den är delvis omgiven av en mur och rester av murer på norra och nordvästra sidorna, samt av en naturlig klippbrant i norr till sydväst. Den totala längden på muren och de kvarvarande murdelarna är cirka 120 meter. I den nordvästra delen finns det en sammanhängande mur som är ungefär 75 meter lång. Denna mur är mellan 4 och 6 meter bred och mellan 0,4 och 0,7 meter hög. Den är byggd av löst liggande stenar, där vissa stenar är murade utan murbruk (kallmurade), med storlekar från 0,3 till 0,7 meter, och några stenar är upp till 1 meter stora.
Från den stora muren sträcker sig mindre murdelar som är mellan 6 och 21 meter långa, 0,5 till 1,5 meter breda och 0,2 till 0,5 meter höga. Dessa stenar är mindre, mellan 0,2 och 0,6 meter stora, och är också delvis kallmurade i två till tre lager. Vissa delar av dessa mindre murar har fallit samman.
Lämna ett svar