Skans 460 A Parsetjärn
Vid vad som ser ut som en helt vanlig rastplats längs med landsvägen gömmer sig en del av svensk militärhistoria. Den första ledtråden är draktänderna som står vid fikabordet ner mot tjärnen. De placerades här under tidigt 40-tal för att hindra stridsvagnar vid en eventuell invasion från ockuperade Norge.
Uppe på knallen på andra sidan landsvägen så gömmer sig det riktiga försvarsverket med 13 skyttevärn, plats för pansarvärnskanoner samt bombskyddad stabsplats, kulsprutevärn och skyddsrum. Det går markerade stigar upp till värnet och en trappa tar dig upp för den brantaste delen.
Det är fritt att gå runt bland värnen och det finns informationsskyltar vid både rastplatsen och uppe på skansen. Några gånger per år brukar det anordnas visningar och då släppa du in i stablatsen med mera. Skansen ligger på privat mark så var varsam, som alltid.
Historia och livet vid Skans 460 A i Parsetjärn
När Norge ockuperades 1940 stod det klart att försvaret av Sveriges västra sida behövde bättre försvar. Det resulterade i en djup försvarslinje genom Värmland och Dalsland för att hindra en Tysk offensiv från Norge mot Stockholm eller Göteborg. En stor del av försvarsbudgeten las på den nya försvarslinjen och flera hinder och värn byggdes på kort tid.
Det största av Dalslands försvarsverk byggdes vid Parsetjärn där den viktiga landsvägen gick mellan två bergsknallar och tjärnen som var ett naturligt hinder. Längs vägen byggdes det stridsvagnshinder och en stor bom installerades så att vägen hastigt kunde blockeras. Men viktigast var de två fasta befästningar som placerades på varsin sida av vägen.
Skans 460A byggdes norr om vägen och är den bevarade och som Dals Ed kommun hjälpt till att rusta upp så den går att besöka. På södra sidan byggdes 460B, så att de två skansarna kunde försvara varandra vid en eventuell attack. De kunde verka med både kulsprutor och pansarvärnskanoner för att understödja varandra.
Vid skansen tjänstgjorde runt 100 man i en gränspluton. Att bemanna skansen lär ha varit en ganska enformig syssla, men de låg inte vid skansen hela tiden utan spenderade också en hel del av tiden i tält och baracker. De fick också regelbundet åka in till Ed.
Som tur är har vi aldrig fått veta hur bra försvaret hade fungerat i praktiken. Men det är troligt att det kunde hålla bra. Stabsplats och skyddsrum var så pass skyddade att de klarade direkta träffar av dåtidens granater och lätta bomber, och värnen hade lättare skydd mot splitter och handgranater. Det fan också gott om materiel för att klara sig över tid. Möjligheten att i strid föra ut skadade m.m. var däremot begränsad.
Mer information finns på øko-museum Gränsland
Bilder från Skans 460
Kommentarer och frågor
Lämna gärna en kommentar, eller ställ en fråga till oss:
Lämna ett svar