Gravfältet i Skjorstad

Vid Tåby ligger två gravfält mitt i ett öppet odlingslandskap på den sydvästra delen av Vikbolandet. Här hittar du flera gravhögar, treuddar och mycket mer.

Dessa gravfält har varit i bruk under större delen av järnåldern, vilket sträcker sig över mer än 1000 år. Det är troligt att de som använde gravfälten bodde i närheten. Skärvstenshögen på det mindre gravfältet pekar på att det en gång i tiden var en boplats.

Det Större Gravfältet

Det första gravfältet, som ligger närmast Tåbys bebyggelse, är hem för ungefär hundra synliga gravar. Det innehåller 19 gravhögar, varav den största mäter 16 meter i diameter och är över två meter hög. Tyvärr har vissa högar skadats av plundring och jordtäkt, med en hög som nu endast har ena halvan kvar.

Förutom gravhögarna har det större gravfältet 59 stensättningar, 13 domarringar, fyra treuddar och fyra resta stenar. Konstruktionsdetaljer som mittblock, mittgropar eller kantkedjor är synliga på vissa stensättningar. Det ovanligt höga antalet domarringar är särskilt anmärkningsvärt. Vissa röjda områden med utspridda klumpstenar indikerar att det kan ha funnits ännu fler domarringar tidigare.

Treuddar är tresidiga stensättningar med insvängda sidor. Vid tidigare undersökningar av treuddar på andra gravfält har det inte hittats några gravar, vilket gör dem svårtolkade. De kan eventuellt vara rituella eller minnesplatser för personer som inte är begravda på gravfältet.

Det Mindre Gravfältet

Väster om det större gravfältet hittar du ett mindre gravfält. Detta innehåller sju runda stensättningar och tre resta stenar. Ytterligare inslag inkluderar en skärvstenshög och en hålväg, som löper parallellt med en söderlig stensträng. Enstaka klumpstenar och block mellan gravarna antyder att det kan ha funnits fler gravar här tidigare.

Stormens Påverkan och Upptäckter

Stormen Gudrun, som drabbade Östergötland i januari 2005, fällde flera träd på gravfälten. En efterföljande undersökning av skadorna ledde till upptäckten av härdar och keramik från yngre bronsålder (ca 900-500 f.Kr), indikerande att det fanns en boplats här innan gravfälten etablerades. En grav med brända ben från en kvinna daterades också till folkvandringstid-vendeltid (ca 400-600 e.Kr) under undersökningen.

Källa: Länsstyrelsen Östergötland